Vad är Homeopati

Ordet homeopati kommer från de grekiska orden homios (som betyder lika eller liknande) pathos (lidande). Grundprincipen i detta medicinska system är att lika botar likande, samma som i kemi. Homeopatin började att utvecklas under slutet av 1700-talet, men redan Hippokrates – grekisk läkare omkr. 400 f.Kr., den vetenskapliga medicinens grundare och senare Paracelsus, som levde 1493-1541, schweizisk läkare och en av apoteksväsendets grundare – hade befattat sig med homeopatins grundtankar.”Genom det som är lika uppstår sjukdom, och genom användning av det som är lika botas sjukdom,” skrev Hippokrates i sin bok ”Om människans natur.” Homeopatins grundare anses dock vara Christian F. Samuel Hahnemann (1755-1843). Han var verksam som läkare i Tyskland. Efter hand blev han alltmera kritisk till dåtidens läkekonst, som bl.a. bestod av ständiga åderlåtningar, flitigt bruk av kraftig laxermedel och enormt stora doser läkemedel. Inom homeopatin ses människan nämligen ur ett holistiskt perspektiv, dvs. en helhetssyn. Man beaktar således människans mentala/själsliga tillstånd, det känslomässiga/psykiska och det fysiska tillståndet. En helhetsbehandling bygger på att människan själv mobiliserar läkande krafter och att symptomen endast är ett uttryck för organismens försök till att bota sig själv. Homeopatin igångsätter och understödjer denna process med hjälp av homeopatiska läkemedel. Även djur kan behandlas framgångsrikt med homeopatisk terapi. Läkemedlen kommer från växt-, djur- eller mineralriket. De är potenserade, vilket innebär att ett ämne späds ut i flera omgångar och skakas enligt en speciell princip. För att ta reda på läkemedlets symtom prövas det på friska människor. Symtomen nedtecknas och systematiseras. Organismen manifesterar sin sjukdom genom symtom. Det homeopatiska medlets uppgift är att eliminera dessa symtom genom att välja det mest lika medlet.